Lybeck, Mikael

Bildkonstnär och författare

Mikael Lybeck är en portalfigur för en ny tid i finlandssvensk diktning. Han är en förbindelselänk mellan nytt och gammalt och har kallats för "den store ensamme", eftersom hans texter ofta rör sig i en annan riktning än de samtida författarnas. Hans uttrycksmedel och livssyn är den ironiske betraktarens och isolerade skeptikerns, vilket var typiskt för 1880-talets författare.

Lybeck var en pliktmänniska och lät sig inte berusas av livet, vilket också märks i hans författarskap. Han har skrivit både romaner, noveller, lyrik och drama, och hans stil kännetecknas av ett sammanpressat men känsligt språk. Som motvikt till det allvarsamma dyker Lybecks skämtlynne upp i verken, ofta som ordlekar och ordvitsar.

Många känner inte till Mikael Lybeck som bildkonstnär, men hans akvareller var ofta med på konstnärernas höstutställningar i början av 1900-talet. Om man vill se några av hans arbeten kan man besöka hans hem Vallmogård som idag fungerar som kulturcentrum i Grankulla.

Grankulla som tillflyktsort

Mikael Lybeck växte upp i Nykarleby. Efter att ha vistats några år i Tyskland efter avslutade studier kom han att bosätta sig i Helsingfors år 1893. Fjorton år senare flyttade han till Grankulla och bosatte sig i villa Vallmogård som han låtit bygga. Lybeck flyttade från Helsingfors för att komma ifrån det råa och fuktiga klimatet som tärde på hans hälsa. Det växande villasamhället Grankulla var ett lämpligt ställe att slå sig ner på och han köpte sig en högtbelägen tomt i järnvägens närhet. Flytten till Grankulla hade en positiv inverkan på Lybecks produktivitet. Här kom han över skaparkrisen som han gått igenom under sina sista Helsingforsår.

Den ensamme döve

Lybeck beskrivs ofta som en ensam person, vilket delvis kan ha berott på en viss livsrädsla och skygghet. De här egenskaperna förstärktes med tiden då han långsamt förlorade sin hörsel. Livet på Vallmogård var ändå allt annat än ensligt. Här bodde Mikael Lybeck tillsammans med sin fru Louise och deras tre barn. Villan blev något av en medelpunkt för ortens kulturliv, och eftersom där fanns ett bra piano ordnade man regelbundet musikaftnar.

Text: Alexandra Berg
Bild: Svenska litteratursällskapet

Källor:
Bondsdorff, Bengt von: "Grankullakonstnärer", i Aktiebolaget som blev stad. Grankulla 80 år. Grankulla 1986.
Finlands svenska litteraturhistoria II, red. Ekman, Michel. Helsingfors 2000.
Warburton, thomas: Åttio år finlandssvensk litteratur. Jakobstad 1984.

Verk skrivna av Mikael Lybeck:

1890 Dikter. Första samlingen
1891 Unge Hemming. Karaktärsstudier [roman]
1892 Ett mosaikarbete [roman]
1893 Allas vår Margit. Småstadsskildring
1895 Dikter. Andra samlingen
1896 Dagar och nätter. Första samlingen [noveller]
1900 Den starkare [roman]
1903 Dikter. tredje samlingen
1908 Ödlan. Ett skådespel (tryckår, uppf. 1910)
1910 Lyrik. En och trettio dikter i urval 1890-1910
1911 Tomas Indal. En början och ett slut [roman]
1912 Dynastin Petersburg. Enstilla komedi (tryckt samma år)
1915 Bror och syster. Drama (tryckt samma år)
1916 Hennerson. Historien om en gårdskarl [roman]
1917 Den röde André. En upplyftande komedi (tryckt samma år)
1918 Dödsfången. En diktcykel
1920 Breven till Cecilia [roman]
1921-1923 Samlade arbeten I-XI
1922 Schopenhauer. Scener ur hans ungdom (tryckår, uppf. 1923) [drama]
1923 Domprosten Bomander. Samtal. Skådespel (tryckår, uppf. 1927)
1924 Samtal med Lackau under hans levnads sista halvår. Efterlämnade skrifter av Klas Uggelberg [roman]